När du söker saneringfirma i Stockholm
Ring 0200-77 55 77
Dolda miljöfarliga ämnen i äldre hus är en viktig fråga inför renovering, ombyggnad och rivning. I byggnader från 1950-, 60- och 70-talen kan material som såg normala och moderna ut när de installerades innehålla ämnen som i dag är förbjudna, begränsade eller kräver särskild hantering.
Asbest kan finnas i kakelfix, rörisolering, ventilationskanaler, golvplattor och skivmaterial. PCB kan förekomma i elastiska fogmassor och vissa golvmassor. Bly kan finnas i färg, plåt och äldre installationer, medan kvicksilver kan finnas i elektrisk utrustning och äldre mätinstrument. I vissa byggnader förekommer även träskyddsmedel, tjärprodukter, förorenade golvmassor och isolering som har påverkats av tidigare verksamheter.
Så länge materialen sitter orörda och är i gott skick behöver de inte alltid innebära en omedelbar risk för dem som vistas i byggnaden. Situationen förändras däremot när någon börjar borra, slipa, såga, bila eller riva.
Då kan fibrer, damm, ångor och förorenade material spridas till arbetsområdet och resten av fastigheten. Avfallet kan dessutom hamna i fel container om innehållet inte har identifierats i förväg.
Boverket anger att en miljöinventering ska genomföras inför ombyggnad och rivning för att kartlägga material som kan bli farligt avfall. Inventeringen är också viktig när byggprodukter ska återbrukas, eftersom materialen behöver vara fria från otillåtna eller olämpliga ämnen.
Efterkrigstiden präglades av ett omfattande bostadsbyggande och en snabb teknisk utveckling. Nya material introducerades för att göra byggandet snabbare, billigare, mer brandsäkert och mer underhållsfritt.
Materialen kunde ha egenskaper som då betraktades som mycket värdefulla:
Kunskapen om ämnenas långsiktiga hälso- och miljöeffekter var begränsad. Därför kan de fortfarande finnas kvar i fullt fungerande byggnadsdelar.
Att huset är välskött eller nyligen ytskiktsrenoverat betyder inte att de äldre materialen har försvunnit. Ett nytt laminatgolv kan ligga ovanpå en äldre asbesthaltig golvplatta. Nya kakelplattor kan ha monterats ovanpå ett gammalt fix. En fasadfog kan ha målats utan att den ursprungliga PCB-haltiga massan avlägsnats.
Inventeringen behöver därför utgå från byggnadens hela historik, inte bara från det som syns i rummet.
Asbest är samlingsnamnet för flera fibrösa mineral som tidigare användes för sin styrka, beständighet och motståndskraft mot värme och brand.
I Sverige förbjöds användningen av asbest 1982, men materialet finns fortfarande kvar i många äldre byggnader. Arbetsmiljöverket anger att asbest ofta förekommer i byggnader uppförda före 1982 och att det även kan finnas i vissa yngre byggnader genom äldre lagerhållning eller importerade produkter.
I bostäder, lokaler och industribyggnader kan asbest bland annat förekomma i:
Det går normalt inte att avgöra med ögat om ett material innehåller asbest. Två material med samma färg och utseende kan ha helt olika innehåll.
Om materialets sammansättning inte kan verifieras genom dokumentation behöver ett representativt prov skickas till laboratorium.
När asbesthaltiga material bryts, slipas, borras eller rivs kan mycket små fibrer frigöras till luften. Fibrerna är osynliga för ögat och kan följa med damm till angränsande rum, ventilationssystem, kläder och verktyg.
Det räcker därför inte att öppna ett fönster eller använda en vanlig byggdammsugare.
Arbetsmiljöverket kräver att företag som yrkesmässigt river eller sanerar asbesthaltigt material har tillstånd och att arbetstagarna har särskild utbildning. Ett företag med tillstånd ska även anmäla varje nytt saneringsobjekt till Arbetsmiljöverket innan arbetet påbörjas.
Från den 19 december 2025 började dessutom skärpta svenska asbestregler tillämpas, bland annat med ett sänkt hygieniskt gränsvärde.
Läs mer hos Arbetsmiljöverket om var asbest kan finnas.
PCB är en grupp svårnedbrytbara miljögifter som bland annat användes för sina isolerande, mjukgörande och stabiliserande egenskaper.
I svenska byggnader från perioden 1956–1972 kan PCB finnas i elastiska fogmassor och andra byggmaterial. Ämnet har förbjudits, men kan fortfarande spridas från äldre fogar, avfall och byggnader.
PCB kan bland annat förekomma i:
Fogar kan vara dolda bakom plåt, nya fogmassor, fönsterbleck eller senare fasadbeklädnader. Naturvårdsverkets inventeringsunderlag betonar att även dolda fog- och golvmassor omfattas av inventeringsbehovet.
PCB stannar inte alltid i den ursprungliga fogmassan. Ämnet kan vandra in i betong, tegel, trä och andra material intill fogen.
Det kan även spridas till marken nedanför en fasad. Naturvårdsverket anger att marken intill byggnader med PCB-haltiga fogar ofta kan innehålla förhöjda PCB-halter.
Det innebär att saneringen kan behöva omfatta mer än att bara skära bort den synliga fogen. Valet av metod, skyddsåtgärder och avfallshantering påverkas av PCB-halten och hur långt föroreningen har spridits.
Fog- och golvmassor med minst 50 ppm PCB omfattas av särskilda regler och klassas som farligt avfall. Massor med halter mellan 50 och 500 ppm ska normalt avlägsnas när de berörs av renovering, ombyggnad eller rivning.
Läs mer hos Naturvårdsverket om PCB i byggnader.
Bly har använts i byggnader på grund av sin formbarhet, tyngd, beständighet och förmåga att skydda andra material.
Vid renovering kan bly förekomma i:
Ett vanligt problem är att äldre färg slipas eller blästras utan att innehållet först har undersökts. Då kan blyhaltigt damm spridas i arbetsområdet.
Det är särskilt relevant vid renovering av trapphus, industrilokaler, stålkonstruktioner, äldre fönster och målade räcken.
En inventering bör inte enbart bedöma färgens översta lager. Under senare färgskikt kan det finnas flera äldre lager med ett helt annat innehåll.
Kvicksilver förekommer främst i äldre tekniska installationer och instrument.
Det kan exempelvis finnas i:
I flerbostadshus och kommersiella fastigheter kan äldre kvicksilverbrytare finnas dolda i pannrum, ventilationsanläggningar, hissinstallationer eller styrskåp.
Kvicksilver kan bilda små droppar som sprids långt vid ett spill. Det ska därför inte hanteras som vanligt byggavfall eller dammsugas med vanlig utrustning.
Vid inventeringen bör teknisk utrustning dokumenteras innan den demonteras, särskilt om märkning och produktinformation saknas.
Äldre kyl- och ventilationsutrustning kan innehålla köldmedier som har stor påverkan på ozonskiktet eller klimatet.
Det kan gälla:
Vissa äldre isoleringsmaterial, exempelvis cellplast och sandwichpaneler, kan också ha tillverkats med blåsmedel som behöver beaktas vid rivning och avfallshantering.
Köldmedier får inte släppas ut när utrustningen demonteras. Installationerna behöver identifieras och tömmas av personal med rätt kompetens innan övrig rivning börjar.
I byggnader från mitten av 1900-talet kan trädetaljer ha behandlats med träskyddsmedel som innehåller klorfenoler, exempelvis pentaklorfenol.
Behandlingen användes för att skydda trä mot röta, mögel och insekter. Den kan förekomma i:
Pentaklorfenol i sig behöver inte alltid ha en kraftig lukt. När behandlat trä utsätts för fukt och mikrobiell aktivitet kan däremot starkt luktande kloranisoler bildas.
Lukten beskrivs ofta som:
Problemet kan misstas för en vanlig mögelskada. I praktiken kan det finnas både mikrobiell påväxt och kemiska luktämnen i samma konstruktion.
Rengöring av rummets synliga ytor hjälper sällan om källan finns i syllar eller reglar bakom väggar och golv. Då behövs en riktad byggnadsteknisk undersökning och i vissa fall provtagning.
Polycykliska aromatiska kolväten, PAH, kan finnas i äldre tjär- och asfaltprodukter.
I byggnader kan sådana produkter förekomma i:
Svart färg betyder inte automatiskt att ett material innehåller höga halter PAH. Samtidigt går det inte att avgöra innehållet enbart genom lukt och utseende.
Provtagning kan behövas när tjärliknande material ska rivas eller när massorna ska klassificeras inför transport och mottagning.
I äldre verksamhetslokaler bör även byggnadens tidigare användning undersökas. Ett till synes vanligt betonggolv kan ha förorenats av olja, lösningsmedel, bränsle eller andra processkemikalier.
Golvet är en av de platser där olika miljö- och hälsorisker ofta överlappar.
En golvkonstruktion från perioden kan bestå av:
När golvet öppnas kan dessutom kvartsdamm frigöras vid slipning, bilning och bearbetning av betong. Kvartsdamm kan orsaka allvarliga lungsjukdomar och ska hanteras genom planerade arbetsmetoder, dammbegränsning och rätt skydd.
En provtagning som bara omfattar den synliga mattan kan därför vara otillräcklig. Underliggande lim, spackel, skivor och fyllnadsmaterial kan behöva bedömas separat.
Kasein är ett mjölkprotein som tidigare användes som tillsats i vissa golvspackel. När kaseinhaltigt material utsätts för fukt och alkalisk betong kan nedbrytningsprodukter bildas.
Lukten kan vara kraftig och beskrivas som stickande, härsken eller ammoniakliknande.
Problemet förekommer inte i alla äldre golv och kan inte fastställas enbart genom byggåret. Men vid stark lukt från ett golv med äldre avjämningsmassa kan materialet behöva undersökas.
En hållbar åtgärd kräver att man fastställer:
Att enbart lägga ett tätt nytt golv ovanpå luktkällan kan flytta eller tillfälligt dölja problemet.
Äldre byggnader innehåller ofta tekniska installationer som har bytts ut i omgångar. Övergiven utrustning kan finnas kvar i undertak, fläktrum, elcentraler, källare och installationsschakt.
Inventeringen bör bland annat uppmärksamma:
Sådan utrustning ska normalt demonteras separat innan den vanliga rivningen börjar.
Det minskar risken för spill och gör det lättare att sortera komponenterna korrekt.
Byggnadens ålder berättar vilka byggmaterial som kan förekomma. Verksamhetshistoriken berättar vilka ämnen som kan ha tillförts senare.
En byggnad som tidigare har använts som exempelvis verkstad, tryckeri, kemtvätt, bensinstation, laboratorium, panncentral eller industri kan ha föroreningar i:
Synliga fläckar ger inte alltid en korrekt bild av utbredningen. Vätskor kan ha trängt ned i sprickor, följt rörgravar eller spridits under ett tätt ytskikt.
Inför ändrad användning, exempelvis när en industrilokal byggs om till bostäder, kan kraven på undersökning bli särskilt omfattande.
En miljöinventering ska anpassas till den planerade åtgärden. Inventeraren behöver veta vilka delar som ska rivas, borras, sågas, slipas eller återbrukas.
Arbetet kan normalt delas in i flera steg.
Befintliga handlingar samlas in, exempelvis:
Dokumenten är användbara, men de ersätter inte en undersökning på plats. Ritningar kan vara ofullständiga och byggnaden kan ha ändrats utan att handlingarna uppdaterats.
Byggnaden gås igenom systematiskt. Misstänkta material, installationer och riskkonstruktioner dokumenteras.
Inventeraren noterar bland annat:
Dolda utrymmen som installationsschakt, undertak, golvkonstruktioner och inbyggda rör behöver särskild uppmärksamhet.
Om materialet är dolt bakom senare ytskikt kan en begränsad provöppning behöva göras.
Det kan exempelvis handla om att:
Provöppningen ska planeras så att misstänkt material inte sprids under själva undersökningen.
Prov tas där okulär bedömning och dokumentation inte räcker.
Det kan gälla analys av:
Proverna måste vara representativa. Om olika material, kulörer, tillverkningsperioder eller renoveringsetapper förekommer kan flera prov behövas.
Rapporten bör tydligt redovisa:
Boverket framhåller att materialinventeringen är ett viktigt underlag för kontrollplanen enligt plan- och bygglagen. Kontrollplanen ska bland annat ange vilket avfall åtgärden ger upphov till, hur material ska tas om hand och hur farliga ämnen ska saneras.
En vanlig missuppfattning är att en tidigare inventering automatiskt gäller för alla framtida projekt.
En inventering som gjordes inför ett fönsterbyte kanske bara omfattade fogar runt fönstren. Den säger ingenting om golv, badrum, rörisolering eller material bakom innerväggar.
På samma sätt kan ett negativt asbestprov från en golvmatta inte användas som bevis för att kakelfixet i badrummet är asbestfritt.
Inventeringsområdet behöver därför matcha den nya renoveringens omfattning.
Det är också viktigt att dokumentera begränsningar. Vissa material går inte att komma åt förrän rivningen har påbörjats. Då behövs en plan för kompletterande inventering innan arbetet fortsätter i nästa lager.
Om ett okänt eller misstänkt material dyker upp under renoveringen bör arbetet stoppas lokalt.
Gör inte följande:
Spärra i stället av området, begränsa spridningen och låt materialet bedömas.
Att pausa ett arbete kan kännas kostsamt. Men det är ofta betydligt billigare än att behöva sanera en hel bostad eller arbetsplats efter att asbestdamm, PCB-rester eller annat förorenat material har spridits.
Inventeringsrapporten ska användas praktiskt, inte bara sparas som en bilaga.
Saneringen bör samordnas med rivnings- och byggplaneringen så att farliga material avlägsnas i rätt ordning.
Det kan innebära att:
Saneringsordningen påverkas av materialens placering. En asbesthaltig golvmatta kan exempelvis behöva tas bort innan betonggolvet får slipas. PCB-fogar kan behöva saneras före demontering av fasadelement.
Farligt avfall får inte blandas med vanligt bygg- och rivningsavfall.
Blandning kan:
Inventeringen gör det möjligt att planera separata fraktioner och välja rätt emballage, transportör och mottagningsanläggning.
Även material som inte klassas som farligt avfall kan behöva hanteras separat om det innehåller ämnen som gör det olämpligt för återbruk eller materialåtervinning.
Reglerna om yrkesmässigt arbete och arbetsgivaransvar riktar sig ofta till företag. Det innebär inte att en privatperson bör riva misstänkta material på egen hand.
En privat rivning kan utsätta:
för onödig exponering.
Försäkringsfrågor kan också bli komplicerade om en förorening sprids genom en felaktigt utförd egen rivning.
I en bostadsrätt bör styrelsen kontaktas innan arbete genomförs i delar som kan innehålla farliga ämnen eller tillhöra föreningens ansvar.
Byggåret ger en indikation men inget säkert svar. Material kan ha tillkommit vid senare renoveringar eller legat kvar under nya ytskikt.
Inventeringen bör göras före upphandling och tidplanering. Annars riskerar projektet att stoppas när ett misstänkt material upptäcks.
Ett hus kan innehålla flera varianter av kakelfix, golvmattor och fogmassor från olika byggnadsetapper.
De mest betydelsefulla materialen kan finnas bakom skivor, under golv eller runt installationer.
Undersökningarna kan med fördel samordnas men besvarar olika frågor. En miljöinventering kartlägger farliga ämnen. En fuktutredning bedömer fuktkällor och byggnadsskador.
I kommersiella lokaler kan gamla processer ha förorenat byggnaden även om själva byggmaterialen är relativt rena.
Farliga material ska identifieras och avlägsnas selektivt innan de blandas med övrigt rivningsmaterial.
Dolda miljöfarliga ämnen i 1950-, 60- och 70-talshus behöver inte betyda att byggnaden är farlig att använda eller omöjlig att renovera. Problemen uppstår framför allt när material bearbetas utan att innehållet är känt och utan rätt skyddsåtgärder.
En genomtänkt miljöinventering ger underlag för:
Det är särskilt viktigt inför renovering av golv, badrum, fasader, installationer, pannrum, källare och äldre tekniska utrymmen. Där förekommer ofta flera materialskikt och flera typer av riskämnen på samma plats.
Fyll i formuläret nedan om ni planerar att renovera, bygga om eller riva en äldre byggnad i Stockholm och behöver hjälp med inventering eller sanering. Beskriv gärna byggnadens ålder, vilka delar som ska beröras och om tidigare provtagningar finns. Med rätt undersökning före byggstart går det att identifiera riskmaterialen, planera saneringen och genomföra projektet utan onödiga stopp eller spridning av farliga ämnen.